tingefling

Klockan är 10.37 och jag känner igen kaffearomen i köket. Trots att man nyss sovit första natten på ett helt nytt ställe, är det skönt att vakna till något man känner igen. Det var tur att man sprang iväg igårkväll och köpte melittapåsar i regnet. Jag tittar ut, ser blått, plockar fram ett par tights, en randig tröja och min skolväska. Idag behöver jag nog ingen jacka. Jag funderar på om jag ska vara fin och använda några smycken. Det känns som en riktigt speciell dag och verkligen inte vilken måndag som helst. Det är en sådan dag då man ligger förväntansfull i sängen på morgonen och tittar på klockan helatiden. Det är som att vara stressad utan att ha någon egentlig anledning. Jag har min första skoldag idag...

Mina lediga timmar ägnas fortfarande åt packning. Jag måste säga, att med tanke på att detta är min fjärde flytt börjar jag faktiskt att bli riktigt bra på det, om det nu är någonting som är värt att vara bra på, men det tycker jag nog. Jag har lärt mig, att packa innebär att gräva upp sin egen historia. Man hittar så många minnen som man hunnit förtränga med tiden, både bra och dåliga, men mest fina. Om man inte hittar gamla dagböcker och födelsedagskort, så finner man gamla räkningar. När man sorterar bort saker som man inte vill spara, betyder det lite att man väljer bort saker man inte vill minnas. Det är pågrund av den anledningen som man ibland kan spara helt meningslösa saker. Vissa saker får ju en att minnas något bra som hänt i ens liv, och allt som gör en glad är såklart värt att ha kvar, trots att det kanske bara trycks ner i botten på en gammal sliten kartong.

Idag har jag inte satt huvudet i sanden och krupit ihop i soffan pågrund av tidsbrist. Jag har verkligen tagit vara på dagen och utfört många viktiga saker, mest saker som handlat om flytten och köpt in några extra flyttkartonger på ikea. När jag vaknade i morse ville jag inget annat än att strutta ner till cafeét och köpa hem frallor och sen sitta bänkad framför min älskade 32-tums tv och bara dega hela dagen lång. Det får bli en annan dag. En ny sak som jag har lärt mig om mig själv är att, så fort jag bestämmer mig för att göra något med 100 % säkerhet, får jag en riktig energikick och plötsligt från ingenstans är allting som jag tidigare trodde skulle ta lång tid att göra, gjorda. Det handlar om att vara effektiv. Nu ska jag iväg och posta några brev till Östersund och möta en vän för kinamat.

Jag hade en gång en dröm. Trots att jag inte längre har den i mitt huvud, så vet jag att den finns där. Om jag inte har den på tungan, så syns den i mina ögon ibland. Det kan vara på hösten när färgstarka löv nuddar marken, på vintern när mina skosulor vill stanna i snön efter varje fotsteg, på våren när jag vaknar av fåglars sång eller på sommaren när solen så tryggt värmer min kind. Då blir allt så levande och jag känner mig som delaktig i något större än den här världen. I den stunden öppnar sig allting för mig och jag ser möjligheter som tidigare varit dolda. Ibland behöver man påminnas om hur fantastisk världen är för att minnas meningen med att drömma. Jag kan inte riktigt sätta ord på den, men den känns lika verklig som mina egna händer mot tangentbordet i just denna stund. Den flyger omkring nånstans inne i mig och väntar på att få flyga ut i det fria. Men jag tänker inte låta den överge mig, inte än i allafall. Jag vill först lära känna den, för jag tror att min dröm och jag kan åstadkomma storverk tillsammans.

En sensommarkväll satt jag förtvivlad och tänkte att meningen med mitt liv var att misslyckas, till att nästa sekund känna hoppfullhet över att allt kanske skulle ordna sig trots allt. Jag hoppas att min första tanke bara var en tanke och inget som kan förstöra mitt livslopp, eftersom jag tror på principen att livet blir vad man själv gör det till, och för mig är en tanke inte bara en tanke. En tanke är ju ett förstadium till ett framtida händelselopp. Därför är det viktigt att försöka tänka positivt. Det är väldigt svårt att bara bestäma sig för att tänka positivt. Det är ungefär lika omöjligt som att bestäma sig för att inte tänka på en rosa elefant till exempel, för då är det ju det enda man tänker på. Men jag tror att man nog succesivt kan påverka sin tankegång om man tar tag i de sakerna som får en att tänka negativt och genom att försöka få ens liv att kretsa kring positiva saker. Nu har jag gått in på helt andra banor än vad jag först hade tänkt att skriva om, men detta är något som känns relevant för mig i nuläget eftersom jag har lätt för att dras in i negativa tankebanor. Det kanske man inte kan tro, med tanke på att jag oftast skriver om positiva saker, men det jag skriver om här är hur jag önskar att jag själv tänkte. Jag hoppas på att kunna följa mina egna värderingar fullt ut någon dag. Det är mitt mål. Jag tycker att idéen om ett positivt tänkande och tron på att ingenting är omöjligt, är intressant. Det känns lite som livets utopi. Min tankegång är lite såhär, om man strävar efter att nå toppen av ett berg, kanske man i allafall klarar sig till hälften. Det hade man kanske inte gjort, om man inte hade strävat och hoppats på det näst intill omöjliga. Det är ju viktigt att vara en gnutta realistisk också, så man inte går under jorden om man misslyckas. Det är sorligt hur mycket det kan stjäla av ens energi, just att misslyckas. Dessutom kan det få en att sluta försöka och våga i livet. Jag har flera gånger tänkt, "varför ska jag ens försöka mig på detta, jag kommer ju ändå bara att misslyckas?!". Det är självklart att man kommer att misslyckas med den inställningen, men likaväl tänker jag mestadels så ändå. Att misslyckas är egentligen inget fel. Bara för att man har misslyckats med någonting, behöver det ju inte betyda att man inte ska vara nöjd med sig själv. Man kanske presterade sitt absolut bästa efter situation och förmåga. Det är ju dessuom genom misslyckanden som man lär sig saker. Ur forskningssynpunkt sägs det att de tillfällen som människor har lättast att lära sig och komma ihåg saker, är genom misslyckanden. Så nu ska jag glida ut i livet, eller rättare sagt till Östersund där jag har blivit antagen på Högskola, med inställningen att jag inte ska vara rädd för att misslyckas, för det ska bara göra mig starkare och mer villig att våga och göra rätt nästa gång.

Hon kan vara nog så svår å se 
Att lyckas få en skymt är inte alltid så lätt 
Men om man kommer nära på, bredvid 
En kort sekund det vackraste världen har sett.. le 
Men hon kan vara nog så svår å se 

Ja hon kan va så lätt att gå förbi 
Ja hon är inte den som dansar runt omkring så lätt 
Men om man skulle råka stanna vid 
En kort sekund det vackraste världen har sett på längre tid 
Men hon kan va så lätt att gå förbi 
och jag, ja jag tror aldrig hon sagt någonting om mig 
Så långt ifrån men i min ensam hemlighet 
har hon en plats här på kudden bredvid mig 
varje natt fast hon inget vet 

Hon kan vara nog så svår å se 
och ingen vet hur många hon har vilselett 
med hennes speciella sätt att le 
En kort sekund det vackraste världen har sett.. le 
men hon kan vara nog så svår å se 

Ja hon kan vara nog så underbar 
Men jag känner inte henne så det är inte så lätt att veta 
när det finns så mycket kvar 
Men en kort sekund det vackraste världen har sett på år och dar 
Ja hon kan säkert va så underbar 
men jag, ja jag tror aldrig hon sagt någonting om mig 
Så långt ifrån men i min ensam hemligthet 
har hon en plats här på kudden bredvid mig 
varje natt fast hon inget vet

I din bubbla finns bara du