tingefling

Som jag så vackert citerar ifrån Kierkegaard. Jag hade ett samtal med en god vän häromdagen om livet och samhället. Som vanligt krokar vi alltid in på ämnet så djupt att vi börjar ifrågasätta människans huvudsakliga existens och ställer tomma frågor rakt ut i luften. "Varför finns egentligen en människa?". "Vad är meningen med att vi ska leva och förökas på denna planeten?! Finns det någon särskild anledning till att vi bestämmer här, utöver att vi är den intelligentaste arten?! "Har jag som människa ett ansvar, genom att vara just en människa?!" "Finns vi bara för finnandets skull, eller finns det något mer bakomliggande allt?!.......så många frågor ställda, utan något vettigt svar på någon av dem. En lång tystnad är vad det blir och några rynkor extra i pannan, om inte lite huvudvärk också. Jag får lite huvudvärk bara av att skriva detta inlägget faktiskt, men jag har tråkigt så wtf. När jag börjar prata livsfilosofi, är det ett tecken på att jag borde gå och lägga mig, för då är jag jävligt trött...hahaha Det bästa är nog att inte tänka för mycket och att inte vara alldeles för nyfiken på livet. Ibland känner jag mig som ett litet barn som vet så lite om världen. Jag vill ha hela pusslet lagt, utan några saknade bitar. Att kunna se verkligheten kristallklart och inte inom människorhjärnans fyrkantiga tankars gränser, låter som en utopi av lycka och förståellse. Men samtidigt slår tanken en, "vill man verkligen veta allt?". "Blir man en lyckligare människa av att veta allt....Den frågan tror jag att jag kan svaret på, och svaret måste vara nej. Man blir inte en lyckligare människa av att veta allt. En lyckligare människa blir man om man lever efter livets alla möjligheter och tar alla chanser som finns omkring en, och inte lägger ens energi på att tänka på varför allting är som det är, för världen kommer inte att förändras i vilket fall. Det enda som kan förändras är människan. Det är inte människans jobb att ta reda på meningen med livet, utan det är människans jobb att leva efter livets mening!