tingefling

Efter att ha levt många dagar med pengatorka och med framtidsutsikter som suddas ut och skrivs om ganska regelbundet, har jag fått lite delade meningar om livet. De dagar jag har levt efter planerade händelser och med ett rutinmässigt schema, har varit väldigt lika och förutsägbara i den meningen att jag visste precis vad varje dag var påväg och då lät jag inte heller mina tankar svindla vidare på andra banor än det som var nödvändigt. Men så kommer de dagar då man inte har någonting alls att göra. Det är dagar då man för en gångs skull bara "är". Man behöver inte bry sig om hur man ska se ut, vara, göra och tänka på olika saker, för att för stunden är man fri och kan forma sin tid lite hur man vill. Då kan man komma med jättebra idéer och utveckla sin kreativitet och spontanitet till det yttersta. Det är känslan av total oberoende och känslan av att kunna flyga in i sig själv och hitta sitt sanna "jag". Ibland kan man bli imponerad över vad man själv kan åstadkomma. Det är viktigt att kunna se ljusglimtarna när allting runt omkring en känns svårt. Annars låter man njutningen med livet passera obemärkt förbi, för att man bara går och väntar på att något ska hända. Livet handlar ju om att improvisera.