Lite poesi blandat med lite dagsgöra
Jag hade en gång en dröm. Trots att jag inte längre har den i mitt huvud, så vet jag att den finns där. Om jag inte har den på tungan, så syns den i mina ögon ibland. Det kan vara på hösten när färgstarka löv nuddar marken, på vintern när mina skosulor vill stanna i snön efter varje fotsteg, på våren när jag vaknar av fåglars sång eller på sommaren när solen så tryggt värmer min kind. Då blir allt så levande och jag känner mig som delaktig i något större än den här världen. I den stunden öppnar sig allting för mig och jag ser möjligheter som tidigare varit dolda. Ibland behöver man påminnas om hur fantastisk världen är för att minnas meningen med att drömma. Jag kan inte riktigt sätta ord på den, men den känns lika verklig som mina egna händer mot tangentbordet i just denna stund. Den flyger omkring nånstans inne i mig och väntar på att få flyga ut i det fria. Men jag tänker inte låta den överge mig, inte än i allafall. Jag vill först lära känna den, för jag tror att min dröm och jag kan åstadkomma storverk tillsammans.
Denna dagen ska jag mest ägna till att packa. Jag har ju inte bara en hel lägenhet att röja, utan en hel vind också med massvis med saker (mest skräp dock). Nu är det ju snart bara en vecka kvar till flytten. En av mina vänner och hennes sambo är lite sugna på att köpa lägenheten dessutom, så då borde den ju helst vara tom när jag flyttar ut. Allting har gått så himla fort. Det är här uttrycket "plötsligt händer det!" verkligen passar in, och jag som pratar så mycket om att ta vara på möjligheter, borde verkligen fånga denna otroliga chans som jag har fått. Det är bara att improvisera lite och försöka hinna med i svängarna. Man kan inte planera allting i livet. Det gäller att anpassa sig lite efter situationerna som uppkommer. Trots att det känns jätteläskigt och overkligt, så längtar jag på samma gång. Det känns litegrann som ett äventyr. Det ska bli väldigt skönt att få börja skolan igen och nu är det så nära. Om lite mindre än två veckor kommer jag att sitta i ett klassrum tillsammans med massa andra studenter och studier är det enda som jag ska schemalägga mina dagar med (förutom första veckan när det är nollning). Jag älskar det! För några år sedan hade jag nog inte haft den här inställningen till att studera, men människor förändras ju med tiden. När jag var på Burlövs center igår köpte jag faktiskt skrivblock (indisk stil, ursnyggt), pennor, suddigum och ett prickigt pennskrin, och jag är verkligen inte den som brukar vara jätteförberedd. Jag är mer en "tar dagen som den kommer"-tjej. Jag är ett typiskt exempel på en person som skulle kunna komma till en föreläsning utan något som helst hjälpmedel. Men jag tar detta som ett väldigt positivt tecken på att jag tar detta seriöst och att "planering" är påväg in i mitt liv. En kaffekokare ska jag också sätta upp på min inköpslista, för jag kommer inte orka gå upp tidigare varje morgon för att koka kaffe på spisen. Jag får helt enkelt lämna stenåldern och ge vika åt det moderna samhället^^ Jag hade nämligen tänkt ta med eget kaffe i termos till skolan. Det brukar vara äckligt dyrt kaffe på sådana ställen och jag måste göra allt jag kan för att spara pengar. Jag är inte ens färdig med packningen och jag har redan börjat prata om hur jag ska hantera mitt kaffedrickare uppe i Tjuttahejti......hahaha. Dagens i-landsproblem.
Kommentarer
Postat av: X Emil
Väl skrivet ;)
Trackback
