tingefling

Skymten av dig fick mig att sluta andas. När dina ögon mötte mina blev jag varm inombords. Jag kände mig trygg. Din röst var väldigt lugn, likt en mysig melodi att somna till. Vi tittade på varandra och log, sådär fnittrigt och oskuldsfullt. Det var som om världen stod still. Det fanns inga människor. Inte ens en endaste fågel att lyssna till och träden hade slutat att gunga. Det fanns ingenting förutom vi. Närvaron av oss var stark och vi lyste upp mörkret likt två gatulampor. Jag var inte säker på om vi rörde oss eller stod still, eller vilken dag det var. Du fick hela min värld att börja snurrra. Yrseln fladdrade runt i mitt huvud som fjärilar, som sedan hittade sig ner i min mage. Jag hade inte längre någon kontroll över min egen kropp eller mina egna tankar. Du tog tag i mina händer och lekte med dem med dina fingerspetsar som om du beskådade något mycket ömtåligt och dyrbart. Sedan log du och sänkte ner ditt huvud generat. Jag kände mig som fastgjuten i marken och fjärilarna fladdrade intensivt inom mig. Tänk om du lämnar mig nu!