Min nya mysiga stad
En speciell måndag
Klockan är 10.37 och jag känner igen kaffearomen i köket. Trots att man nyss sovit första natten på ett helt nytt ställe, är det skönt att vakna till något man känner igen. Det var tur att man sprang iväg igårkväll och köpte melittapåsar i regnet. Jag tittar ut, ser blått, plockar fram ett par tights, en randig tröja och min skolväska. Idag behöver jag nog ingen jacka. Jag funderar på om jag ska vara fin och använda några smycken. Det känns som en riktigt speciell dag och verkligen inte vilken måndag som helst. Det är en sådan dag då man ligger förväntansfull i sängen på morgonen och tittar på klockan helatiden. Det är som att vara stressad utan att ha någon egentlig anledning. Jag har min första skoldag idag...
Om några dagar ryms mitt liv i kartonger
Mina lediga timmar ägnas fortfarande åt packning. Jag måste säga, att med tanke på att detta är min fjärde flytt börjar jag faktiskt att bli riktigt bra på det, om det nu är någonting som är värt att vara bra på, men det tycker jag nog. Jag har lärt mig, att packa innebär att gräva upp sin egen historia. Man hittar så många minnen som man hunnit förtränga med tiden, både bra och dåliga, men mest fina. Om man inte hittar gamla dagböcker och födelsedagskort, så finner man gamla räkningar. När man sorterar bort saker som man inte vill spara, betyder det lite att man väljer bort saker man inte vill minnas. Det är pågrund av den anledningen som man ibland kan spara helt meningslösa saker. Vissa saker får ju en att minnas något bra som hänt i ens liv, och allt som gör en glad är såklart värt att ha kvar, trots att det kanske bara trycks ner i botten på en gammal sliten kartong.
Abbey Road = min maskot!! :D
Malmöfestivalen tre dagar i sträck
Nu har jag spenderat tre mysiga dagar på Malmöfestivalen. Det är verkligen en härlig tid på året. Under en hel vecka samlas massvis med olika människor i Malmös centrum för att äta mat från olika ställen i världen och för att lyssna på olika liveband som spelar på torg, hörn och parker, och för att inte glömma all konst som bringar eftertänksamhet och alla färgglada kulturtält med taggade åsiktskåta människor. Man får allt en liten kulturchock. Pågrund av att festivalen är så mångssidig, så stöter man verkligen på alla kategorier människor. Ganska underbart egentligen. Det bästa med denna helgen kan sammanfattas av artisterna Emil Jensen och Daniel Adam's Ray, kycklingfilé med saffran, champagne och vitchokladsås, jordgubbscheesecake, islatte, allsång och grymt trevligt sällskap. Med andra ord en väldigt lyckad helg!
Malmös bästa café/uteserveringsställe med den godaste cheesecaken jag ätit
Solen skiner på möllan och snart sprang vi igenom trängseln för att hinna till allsång
Ett sjunkande stughus var ett av alla konstformer som var placerade på festivalen
Det svängde om det här gubbbandet på kräftskivan i fredags....haha.. övercoola!
Pariserhjul!
Chasse med söta lilla Emmy
Och här har vi lilla mej. Känner ni också lite kyrkliga vibbar av denna bilden?! :)
"Genom att försöka med det omöjliga, når man högsta graden av det möjliga"
Idag har jag inte satt huvudet i sanden och krupit ihop i soffan pågrund av tidsbrist. Jag har verkligen tagit vara på dagen och utfört många viktiga saker, mest saker som handlat om flytten och köpt in några extra flyttkartonger på ikea. När jag vaknade i morse ville jag inget annat än att strutta ner till cafeét och köpa hem frallor och sen sitta bänkad framför min älskade 32-tums tv och bara dega hela dagen lång. Det får bli en annan dag. En ny sak som jag har lärt mig om mig själv är att, så fort jag bestämmer mig för att göra något med 100 % säkerhet, får jag en riktig energikick och plötsligt från ingenstans är allting som jag tidigare trodde skulle ta lång tid att göra, gjorda. Det handlar om att vara effektiv. Nu ska jag iväg och posta några brev till Östersund och möta en vän för kinamat.
Lite poesi blandat med lite dagsgöra
Jag hade en gång en dröm. Trots att jag inte längre har den i mitt huvud, så vet jag att den finns där. Om jag inte har den på tungan, så syns den i mina ögon ibland. Det kan vara på hösten när färgstarka löv nuddar marken, på vintern när mina skosulor vill stanna i snön efter varje fotsteg, på våren när jag vaknar av fåglars sång eller på sommaren när solen så tryggt värmer min kind. Då blir allt så levande och jag känner mig som delaktig i något större än den här världen. I den stunden öppnar sig allting för mig och jag ser möjligheter som tidigare varit dolda. Ibland behöver man påminnas om hur fantastisk världen är för att minnas meningen med att drömma. Jag kan inte riktigt sätta ord på den, men den känns lika verklig som mina egna händer mot tangentbordet i just denna stund. Den flyger omkring nånstans inne i mig och väntar på att få flyga ut i det fria. Men jag tänker inte låta den överge mig, inte än i allafall. Jag vill först lära känna den, för jag tror att min dröm och jag kan åstadkomma storverk tillsammans.
Denna dagen ska jag mest ägna till att packa. Jag har ju inte bara en hel lägenhet att röja, utan en hel vind också med massvis med saker (mest skräp dock). Nu är det ju snart bara en vecka kvar till flytten. En av mina vänner och hennes sambo är lite sugna på att köpa lägenheten dessutom, så då borde den ju helst vara tom när jag flyttar ut. Allting har gått så himla fort. Det är här uttrycket "plötsligt händer det!" verkligen passar in, och jag som pratar så mycket om att ta vara på möjligheter, borde verkligen fånga denna otroliga chans som jag har fått. Det är bara att improvisera lite och försöka hinna med i svängarna. Man kan inte planera allting i livet. Det gäller att anpassa sig lite efter situationerna som uppkommer. Trots att det känns jätteläskigt och overkligt, så längtar jag på samma gång. Det känns litegrann som ett äventyr. Det ska bli väldigt skönt att få börja skolan igen och nu är det så nära. Om lite mindre än två veckor kommer jag att sitta i ett klassrum tillsammans med massa andra studenter och studier är det enda som jag ska schemalägga mina dagar med (förutom första veckan när det är nollning). Jag älskar det! För några år sedan hade jag nog inte haft den här inställningen till att studera, men människor förändras ju med tiden. När jag var på Burlövs center igår köpte jag faktiskt skrivblock (indisk stil, ursnyggt), pennor, suddigum och ett prickigt pennskrin, och jag är verkligen inte den som brukar vara jätteförberedd. Jag är mer en "tar dagen som den kommer"-tjej. Jag är ett typiskt exempel på en person som skulle kunna komma till en föreläsning utan något som helst hjälpmedel. Men jag tar detta som ett väldigt positivt tecken på att jag tar detta seriöst och att "planering" är påväg in i mitt liv. En kaffekokare ska jag också sätta upp på min inköpslista, för jag kommer inte orka gå upp tidigare varje morgon för att koka kaffe på spisen. Jag får helt enkelt lämna stenåldern och ge vika åt det moderna samhället^^ Jag hade nämligen tänkt ta med eget kaffe i termos till skolan. Det brukar vara äckligt dyrt kaffe på sådana ställen och jag måste göra allt jag kan för att spara pengar. Jag är inte ens färdig med packningen och jag har redan börjat prata om hur jag ska hantera mitt kaffedrickare uppe i Tjuttahejti......hahaha. Dagens i-landsproblem.
You were only waiting for this moment to arrive
En sensommarkväll satt jag förtvivlad och tänkte att meningen med mitt liv var att misslyckas, till att nästa sekund känna hoppfullhet över att allt kanske skulle ordna sig trots allt. Jag hoppas att min första tanke bara var en tanke och inget som kan förstöra mitt livslopp, eftersom jag tror på principen att livet blir vad man själv gör det till, och för mig är en tanke inte bara en tanke. En tanke är ju ett förstadium till ett framtida händelselopp. Därför är det viktigt att försöka tänka positivt. Det är väldigt svårt att bara bestäma sig för att tänka positivt. Det är ungefär lika omöjligt som att bestäma sig för att inte tänka på en rosa elefant till exempel, för då är det ju det enda man tänker på. Men jag tror att man nog succesivt kan påverka sin tankegång om man tar tag i de sakerna som får en att tänka negativt och genom att försöka få ens liv att kretsa kring positiva saker. Nu har jag gått in på helt andra banor än vad jag först hade tänkt att skriva om, men detta är något som känns relevant för mig i nuläget eftersom jag har lätt för att dras in i negativa tankebanor. Det kanske man inte kan tro, med tanke på att jag oftast skriver om positiva saker, men det jag skriver om här är hur jag önskar att jag själv tänkte. Jag hoppas på att kunna följa mina egna värderingar fullt ut någon dag. Det är mitt mål. Jag tycker att idéen om ett positivt tänkande och tron på att ingenting är omöjligt, är intressant. Det känns lite som livets utopi. Min tankegång är lite såhär, om man strävar efter att nå toppen av ett berg, kanske man i allafall klarar sig till hälften. Det hade man kanske inte gjort, om man inte hade strävat och hoppats på det näst intill omöjliga. Det är ju viktigt att vara en gnutta realistisk också, så man inte går under jorden om man misslyckas. Det är sorligt hur mycket det kan stjäla av ens energi, just att misslyckas. Dessutom kan det få en att sluta försöka och våga i livet. Jag har flera gånger tänkt, "varför ska jag ens försöka mig på detta, jag kommer ju ändå bara att misslyckas?!". Det är självklart att man kommer att misslyckas med den inställningen, men likaväl tänker jag mestadels så ändå. Att misslyckas är egentligen inget fel. Bara för att man har misslyckats med någonting, behöver det ju inte betyda att man inte ska vara nöjd med sig själv. Man kanske presterade sitt absolut bästa efter situation och förmåga. Det är ju dessuom genom misslyckanden som man lär sig saker. Ur forskningssynpunkt sägs det att de tillfällen som människor har lättast att lära sig och komma ihåg saker, är genom misslyckanden. Så nu ska jag glida ut i livet, eller rättare sagt till Östersund där jag har blivit antagen på Högskola, med inställningen att jag inte ska vara rädd för att misslyckas, för det ska bara göra mig starkare och mer villig att våga och göra rätt nästa gång.
A tripp to Bakken med familjen
Äntligen lördag, och då kan jag ta mig tid att skriva lite här. Jag sitter med min dagliga kopp kaffe och en färgglad bakelse (ibland får man lyxa till det) och Damien Rices musik i bakgrunden. Jag är grymt trött idag. Det är så många saker som jag måste ta tag i och göra, men idag har jag verkligen inte lust att göra någonting sådant. Idag ska jag inte pressa mig själv alls och bara ta det lugnt. Om en stund kommer emil hit, och då ska vi nog laga någon god mat ihop och kanske se lite tv. Jag hoppas att det blir trevligt. Jag spenderade hela dagen igår på Bakken med familjen. Med en karusellgalen lillebror blir det svårt att säga nej, så vi fick allt gå med på det mesta. Han lurade oss några gånger med att säga att attraktionera inte var ett dugg läskiga, men så hängde vi plötsligt upp och ner (som med den karusellen där nere på bilden till exempel). Han är en härlig liten figur min lillebror. Han åkte alla de stora karusellerna tills han inte fick lov att åka dem mer, för han hade kommit över maxantalet. Man blir så glad av att se någon annan ha så roligt. Det var evigheter sen jag åkte karusell, så det var riktigt roligt och lite sådär nostalgikänsla över det hela. Dessutom var det längesen hela familjen hittade på någonting tillsammans.
Prickskytte är svårare än det ser ut. Jag träffade inte en enda gång, men kul var det
josse kränger glass
Glass med gräddbulle och paraply är lite sådär ett måste på såna här ställen
Mums!
världens första berg och dalbana i trä står fortfarande kvar.
Det regnade sjukt mycket, så det blev upp med rosaprickiga paraplyet och josses keps
snurrigt värre
En liten tepause mellan åken
Sockervadd är sjukt klibbigt
Sebbe testade på lite paintboll. Ser inte helt lätt ut
haha!!
kaffe=kärlek <3
Biovisning med 3D-effekter. Mådde sjukt illa efteråt. Stolarna rörde på sig så fort nånting hände i filmen. Det skulle väl vara en cool extraeffekt, men det blev mest fiasko eftersom det inte hände samband med filmen. Det blev liksom i otakt.
Livet handlar om att improvisera
Efter att ha levt många dagar med pengatorka och med framtidsutsikter som suddas ut och skrivs om ganska regelbundet, har jag fått lite delade meningar om livet. De dagar jag har levt efter planerade händelser och med ett rutinmässigt schema, har varit väldigt lika och förutsägbara i den meningen att jag visste precis vad varje dag var påväg och då lät jag inte heller mina tankar svindla vidare på andra banor än det som var nödvändigt. Men så kommer de dagar då man inte har någonting alls att göra. Det är dagar då man för en gångs skull bara "är". Man behöver inte bry sig om hur man ska se ut, vara, göra och tänka på olika saker, för att för stunden är man fri och kan forma sin tid lite hur man vill. Då kan man komma med jättebra idéer och utveckla sin kreativitet och spontanitet till det yttersta. Det är känslan av total oberoende och känslan av att kunna flyga in i sig själv och hitta sitt sanna "jag". Ibland kan man bli imponerad över vad man själv kan åstadkomma. Det är viktigt att kunna se ljusglimtarna när allting runt omkring en känns svårt. Annars låter man njutningen med livet passera obemärkt förbi, för att man bara går och väntar på att något ska hända. Livet handlar ju om att improvisera.
Att våga är att förlora fotfästet ett kort ögonblick - att inte våga är att förlora sig själv
Som jag så vackert citerar ifrån Kierkegaard. Jag hade ett samtal med en god vän häromdagen om livet och samhället. Som vanligt krokar vi alltid in på ämnet så djupt att vi börjar ifrågasätta människans huvudsakliga existens och ställer tomma frågor rakt ut i luften. "Varför finns egentligen en människa?". "Vad är meningen med att vi ska leva och förökas på denna planeten?! Finns det någon särskild anledning till att vi bestämmer här, utöver att vi är den intelligentaste arten?! "Har jag som människa ett ansvar, genom att vara just en människa?!" "Finns vi bara för finnandets skull, eller finns det något mer bakomliggande allt?!.......så många frågor ställda, utan något vettigt svar på någon av dem. En lång tystnad är vad det blir och några rynkor extra i pannan, om inte lite huvudvärk också. Jag får lite huvudvärk bara av att skriva detta inlägget faktiskt, men jag har tråkigt så wtf. När jag börjar prata livsfilosofi, är det ett tecken på att jag borde gå och lägga mig, för då är jag jävligt trött...hahaha Det bästa är nog att inte tänka för mycket och att inte vara alldeles för nyfiken på livet. Ibland känner jag mig som ett litet barn som vet så lite om världen. Jag vill ha hela pusslet lagt, utan några saknade bitar. Att kunna se verkligheten kristallklart och inte inom människorhjärnans fyrkantiga tankars gränser, låter som en utopi av lycka och förståellse. Men samtidigt slår tanken en, "vill man verkligen veta allt?". "Blir man en lyckligare människa av att veta allt....Den frågan tror jag att jag kan svaret på, och svaret måste vara nej. Man blir inte en lyckligare människa av att veta allt. En lyckligare människa blir man om man lever efter livets alla möjligheter och tar alla chanser som finns omkring en, och inte lägger ens energi på att tänka på varför allting är som det är, för världen kommer inte att förändras i vilket fall. Det enda som kan förändras är människan. Det är inte människans jobb att ta reda på meningen med livet, utan det är människans jobb att leva efter livets mening!
